Den nya dagen börjar med att klockradion tutar högt, 8.00 men jag vaknar inte. Sedan blir det kom-ihåg-klockans tur att försöka få liv i mig. Jag har så svårt att vakna. Klockan 8.10 hör jag långt borta, någonting, men vet inte vad det är. Det är kom-ihåg-klockan som upprepar mitt meddelande:

”God morgon, god morgon – Dags att vakna” nio gånger – en för varje minut. Är jag på kvällen, efter att ha programmerat min dagsrutin inför nästa dag, osäker om klockan kommer att upprepa sig, behöver jag bara titta på den. Då ser jag den svarta pricken i mitten och vet att den står på upprepning.

Efter frukosten kan jag göra tillägg inför dagen, om jag behöver göra något. Jag måste ofta i väg redan på förmiddagen, och använder klockan flitigt för att överhuvudtaget komma i väg i tid. Den här apparaten har kort sagt förändrat mitt liv till det bättre. Ja, en vanlig dag inrutar jag som jag själv vill – är det inte härligt?

Först är det meddelandet om att vakna förstås, och sedan följande: ”Nu är det dags att gå in i duschen”. Efter det har jag ett meddelande när jag ska äta frukost, när jag ska klä mig, när jag ska förbereda mig, packa väskan och ta på mig skorna. Sist avslutar jag med: ”Nu är det dags att lämna lägenheten”, och så går jag.

Kom-ihåg-klockan har gjort mitt liv lättare. Jag har svårt med tidsuppfattning. Jag försvinner in i mig själv, tiden bara går och jag får ingenting gjort. Men nu med klockan får jag allt gjort.

Jag har också testat att ha klockan inprogrammerad på kvällen och det var lika fantastiskt som med morgonrutinerna, jag behöver den liga mycket som på morgonen, märkte jag. Tyvärr har det inge blivit en fast rutin ännu, men jag tror att jag ska klara av det. Jag tänker nästan alltid: ”I kväll ska jag lägga mig tidigt”. Saken är den att jag inte klarar av det, inte ensam, inte utan min kompis kom-ihåg-klockan. Ja, jag ser den faktiskt som en kompis.

Varje kväll blir det lika sent, men med klockan kommer jag i säng. Det som gör det lite roligare är att jag spelar in min egen röst att vaka upp till och mitt alldeles personliga meddelande. Jag brukar använda rösten olika, lite mjukare vid väckningen. Ja, en trevlig röst att vakna upp till. Men när jag ska in i duschen, då är jag lite hårdare. För mig som är dramatisk är detta kul.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är så tacksam att jag får vara med i detta projekt, tack.

Jag har varit med i HumanTeknik projektet som sträckt sig från 2001-2004. Syftet med projektet var att ”ta fram kunskap och hjälpmedel/bostadsanpassning för personer med psykiska funktionshinder och dokumentera den så att kunskapen kan användas av kommuner och landsting i deras arbete”. Individuellt utprovade hjälpmedel ska förmedlas till deltagarna för att på så sätt utröna möjligheterna till stöd i vardagen för dessa personer står det i projektbeskrivningen.

På Östra Torggatan i Karlstad har två personer varit anställda nämligen Gunilla och Inger. Lägenheten har också fungerat som visningslägenhet så att personer med intresse för projektet kunnat få större inblick i verksamheten och de olika hjälpmedlen. Marit som jobbar på Institutet för kvalitets och utvecklingsarbete (IKU) har utvärderat projektet.

Jag tycker det är fantastiskt att kunna läsa Marits rapporter. Det är så genomtänkt allting och man känner igen sig. Ett exempel på detta står under övervägande inför utvärderingen i delrapport 2 (www.humanteknik.se).  ”Mitt arbete bygger på att de personer jag träffar vill prata med mig och att de har en valmöjlighet i det de önskar berätta. Jag önskar inte att de jag möter känner en press i att samtala med mig utan istället att deras medverkan skall innebära något positivt för dem”.

Antalet deltagare i projektet har varit 12 och de flesta är mellan 30-50 år. Det finns de som inte är trygga med sig själva när det handlar om att komma ihåg, och det finns även de som har ett behov av stöd för att komma ihåg vad det är som ska ske under dagen. Det kan annars infinna sig en känsla av oro om dagen inte är planerad, dvs. att man inte har något att göra. Det finns de som har bekymmer med matvanorna. Det är lätt att äta för mycket. Det är även så att viss medicinering gör att man blir oerhört trött och har svårt att komma i gång och röra på sig.

Under de tre år som HumanTeknik projektet pågick fick vi stöd med våra bekymmer. Hjälpmedel som var otekniska t.ex. whiteboardtavla och enkla kokböcker och mer avancerade hjälpmedel som t.ex. handdator/mobiltelefon. Men också bolltäcket som förbättrar sömnen och ger en trygghetskänsla. Innan jag hade bolltäcket kände jag en olust inför själva sovandet. Rädsla för återkommande mardrömmar och obehag över att sova ensam i bostaden. Efter att börjat använda bolltäcket känns det nu mer positivt att lägga mig. Mardrömmarna har minskat och det känns mer tryggt att sova ensam. Bollarna formar sig runt kroppen och gör att man ligger mer stilla än annars. De nackdelar som finns är att bollarna ger ifrån sig störande ljud när man rör på sig och att man måste lägga det tillrätta regelbundet och det kan vara ganska tungt och besvärligt, eftersom täcket väger 7 kilo. Jag använder dock täcket regelbundet för jag tycker fördelarna är större än nackdelarna. Ett annat hjälpmedel som jag provat är en handdator. Den var bra för att den hade påminnelsealarm som jag ställde in när jag skulle ta min medicin. Den var också bra till att föra anteckningar på. Annars har jag en helt vanlig almanacka också.

Det som har varit bäst under projektet är bemötandet och att man fått vara med om så många olika saker. Höjdpunkterna var dock avslutningskonferenserna i Stockholm respektive Karlstad då man delgavs resultatet av sitt arbete och fick bekräftat att projektet utfallit mycket väl.

Jag har sedan sensommaren 2002 provat olika hjälpmedel inom HumanTeknik. Har provat kom-ihåg-klockan, handdator, shake-awake och hjälpmedel som inte direkt bygger på tekniska lösningar, t ex filofax, strukturella lösningar för ordning och reda i hemmet samt ett kalkylblad för min ekonomi.

Mina mornar är fortfarande lika jobbiga, men jag har upplevt att jag har blivit hjälpt. Behovet växlar med tiden. Lite grann av en ”färskvara”, tycker jag. Även om jag inte studsar upp på morgonen, ivrig att ta mig an dagen, så har jag växt som människa och upplever mig mer självständig.

Det tar sin tid att hitta rätt till det hjälpmedel just jag behöver. Men när man börjar göra det så fixar man mer och mer själv, och den tillfredsställelse det ger gör också att man mår bättre i sig själv.

Jag har haft problem med att minnas och planera de uppgifter som jag ska utföra varje dag/vecka. Jag har prövat kom-ihåg-klockan, whiteboardtavlan, bolltäcket, handdatorn samt en PC.

Kom-ihåg-klockan, som var mitt första tekniska hjälpmedel att prova, den anser jag är ett enkelt och bra hjälpmedel. Man kan tala in ett eller flera meddelanden till sig själv (max 10 sekunder) och när den inställda tiden är inne så spelas meddelandet upp. Nackdelen med kom-ihåg-klockan är att den är lite för stor för att passa i innerfickan i fall man behöver bära den med sig.

Handdatorn är hjälpmedlet som jag för närvarande använder som minnesstöd. Den är alldeles perfekt för att programmera in meddelanden på. Den är också lätt att lära sig använda samt att bära med sig i ett fodral som man kan fästa på livremmen/bältet.

Whiteboardtavlan är också till stor hjälp t ex när någon ringer till mig och lämnar ett meddelande angående ett möte. Då kan jag snabbt skriva upp vad som planerats och därefter programmera handdatorn.

PCn får jag låna i ett halvår, med möjligheterna att använda olika program. Bland annat använder jag mig av word nu när jag skriver detta. Praktiskt och enkelt att spara på diskett.

Bolltäcket. Ser ut som ett vanligt täcke men skillnaden är att täcket inte är fyllt med dun utan med massor av små plastbollar. I början så ”kanade” bollarna ned och samlades i en stor ”klump” vilket gjorde att bolltäcket blev svårt att bädda. Efter vissa justeringar så stannar nu bollarna i täcket. Att beskriva hur bolltäcket fungerar är svårt, täcket väger ganska mycket och formar sig efter kroppen. Jag upplever en känsla av tyngd samt att man inte vänder sig i sängen när man sover under natten. En känsla av trygghet på något vis. Värt att notera är att täcket är varmt.

Tidigare förväxlade jag mycket ofta vilka dagar och klockslag som någon aktivitet skulle äga rum. Jag kunde också glömma att ta min morgonmedicin hemma i lägenheten, vilket jag kom ihåg först när jag väl kommit till mitt arbete. Det får jag nu hjälp med av de tekniska redskapen. Avslutningsvis så bör jag väl nämna att hjälpmedlen är till stor nytta för mig i mitt vardagsplanerande.

Jag är en 29 årig tjej från Karlstad som deltar i projekt Humanteknik!

Det är ett otroligt stöd för mig som har ett psykiskt funktionshinder att få vara med och prova olika hjälpmedel.

Det är också mycket positivt att vi har deltagarträffar ungefär en gång i månaden där vi som är med i projektet träffas och har det trevligt. Jag vill framför allt nämna att den sociala biten är mycket viktig, för det blir lätt att man isolerar sig när man mår dåligt!

De hjälpmedel jag har provat är: Armbandsklocka med alarm och textmeddelande - Ironman, handdator, tvättkorgar i olika färger (gult och blått), timer samt en whiteboard tavla! Dessa hjälpmedel har varit mycket bra för mig eftersom jag behöver få struktur på tillvaron.

Att träffa personalen i projektet är också mycket betydelsefullt. De finns tillhands och stöttar mig när det behövs, men jag känner också att jag får ta eget ansvar vilket betyder att jag blir mycket mer självständig och det känns mycket bra! Jag är mycket stolt och hedrad att jag har fått chansen att delta i detta unika projekt.